Ellinor

Avengers infinity war
Nerd som jag är så hade jag och min bror, samt pojkvännen, bokat biljetter till Infinity war dagen efter den hade premiär(svårt att få tre pers lediga på samma dag tydligen,där av inte premiären?) Det bästa med att gå på filmer så tätt inpå premiären är att de oftast är trogna fans som är med på den(alltså inte ett gäng med personer som inte vet vad filmen handlar om och spontant ser den utan man måste ha förhandsbokat för att få se den). Alltså=en bra publik som inte snackar för högt eller är ointresserade.(killarna bakom mig grät till och med)
Så, hur var den då?(I en spoilerfree sammanfattning)
Jag hade skyhöga förväntningar på denna film eftersom jag längtat efter den och har små läst den som comic. MEN, av mina skyhöga förväntningar så vart jag inte så positivt överraskade som jag önskat. Jag var inte nedlåten heller, bara typ neutral till mina förväntningar?Bra var den helt klart.
Tycker ur ett musikperspektiv att Black Panther var mycket bättre, även kanske vissa animeringar var bättre där. Men det är en svår plats när man har så många olika karaktärer med, att alla ska få sin tid på duken och att handligen ska hålla ihop.
Som jag längtar till den nästa, som kommer om ett år. Och om ni ska se denna=näsdukar är ett måste och inga toalettpauser, för då missar man.
Pandemi
Min första bok jag läste ut i år var tvåan i denna serie. När jag läst ut den och började fundera på om det fanns en uppföljare såg jag att denna var på väg att ges ut! Ställde mig i kö på biblioteket och här om dagen var det dags att hämta ut den.
Det är ju den tredje boken och den var tyvärr inte alls lika spännande som tvåan var. Det var relativt händelselös och långsam. Dock är ju platsen den utspelar sig på ganska spännande och karaktärerna gör väl boken något bättre skulle jag också säga. Det är en serie jag skulle rekomendera om man vill läsa om något som utspelar sig på hemmaplan(stockholm) och samtidigt om rymden.
Totalt får väl den tredje boken 3/5 i betyg.
Thirty Seconds To Mars @ Annexet
I helgen kom en sådan där dag som jag har gått runt och väntat på i evigheter.Det var nämligen dags för att se Thirthy Seconds to mars live! (igen)Jag och Ellinor var och såg dem för ett par år sedan(2: an i gymnasiumet?)
och det var även denna duo som skulle se dem ihop igen! Tyävrr så var ju jag bedrövligt sjuk, och hade more or less tagit väldigt mycket medeciner för att palla åka in till stan.
Vi var ju dock helst inställda på att behvöa köa utomhus i kylan i typ en timma innan vi fick gå in, så gissa om vi blev förvånade när det bara var att kliva på? De hade verkligen förbättrat detta sedan förra gången!
Så med tanke på att vi hade tagit lite extra tid på oss så fick vi stå ut med typ ett två timmar lång dålig DJ. Okej inte jätte dålig DJ, men inte jätte bra heller. Det var tur att vi hade varnadra, så man kunde snacka och njuta av sällskapet istället.


Och om de var bra! Det är en magisk upplevelse att se dem live, att höra hans röst som inte skiljer sig alls nästan från de inspelade låtarna och stämningen i publikhavet. Det är så sjukt jäkla mäktigt. Man vill verkligen inte att det ska ta slut. Men det gjorde det, vilket ändå var okej. Nedräkning till 20 Augusti och få se dem live på Grönan.