En fin vän och en sagobok

I torsdags så umgick jag med min fina vän Lea. Vi satte oss på Taystys fika del och fikade i några timmar. Vi pratade om allt,eftersom det var väldigt länge sedan hon och jag sågs! Kände verkligen det också, alltid få skönt att träffa människor man bryr sig om :) Hon och jag ska ju trots allt gifta oss om 22 år så kanske lika bra att se till så att det håller i sig!

Smoothie stund, vernattning och skräkfilmer

I måndags hade jag en planerad dejt med the one and only Jessica. Hon kom hem till mig och vi gjorde smoothies som inehöll Banan, Blåbär och björnbär. Riktigt gott blev det! Sedan satt vi och disskuterade allt vi kom att tänka på. Vi peppade varandra och hade en underbartid. Men varför har jag blivit så dålig på att säga: Guys lets take a picture?
 
Kom sedan hem och hade inga mer planer för tisdagen så blev lite leauge of legends istället och oj vad roligt jag hade! Har nog aldrig skrattat åt att det gått så dåligt.
 
Onsdagen spenderades med att försöka åka in till stan och att försöka åka hem ifrån stan. Tror jag sammanlagt fick vänta i 40 minuter på tågen, bra att SL tror att de har koll. Det felet var kvar heladagen idag och nu ska de ju inte gå förrens på måndag? Förstår inte hur jag ska kunna komma itid.
EN sammanfattning av måndag-onsdag.
 

Skulptur efter skulptur

Idag var jag på moderna museet med Clara och Sabina, vi ville nämligen checka in en utställning vi har hörtalats om. Det var väl en coolt utställning men kanske något liten? Hade blivit grymt besviken ifall vi hade behövt pröjsat hundra spänn var för att komma in till det där. Men så kan det ju vara! Vissa av skulpturerna var skickligt gjorda ex Elephanten som har rynkor som en livs levande elephant. Sedan var den rosa min abosluta favorit, en fantastiskt skapelse!
Sedan var ju Stockholms vädret inte med oss, så vi tog en buss till Cafe 60's och drack varmchoklad där samt satt och mös i ett par timmar. Ett helt perfekt avslut på en vecka!

Livet är en schlager

Lite svårt att veta  vart jag ska börja. Men ungefärsåhär
Igår så hade jag  och min pappa bokat biljetter till Livet är en schlager vilket är en musikal skriven utav Jonas Gardell. Jag tycker mycket om Gardells böcker så därför hade jag höga förhoppningar om denna musikal, men jag hade faktiskt inte ens läst handligen till den. När jag då mötte min pappas kollega som sa: Är det inte den musikalen Peter Jöback spelar transvistit i?"Då vart min pappa och jag väldigt fundersamma. Men vi köpte ett kilo godis, tog oss ut till djurgården för att komma till Cirkus och väl där fick vi tillslut komma in. Om jag fick använda alla språks ord så skulle jag nog kunna beskriva vad jag tyckte om pjäsen. Men jag har tyvärr bara svenska att förhålla mig till så ni får ha tålamod.
 
Pjäsen handlar om en vanlig familj som älskar slager där pappan är arbetslös, deras fyra döttrar och en mamma som jobbar som vårdbiträde. Mamman tar hand om en kille med CP skada och däifrån snor hon en CD med hans musik som hon spelar in och sedan lämnar in till melodifestivalen. I handligen finns också då en brorsa som är transvisti och heter Candy. Handligen är varm, skrattfylld men ändå så otroligt uppmärksam på hur vissa i vårt samhälle har det. När hela pjäsen var klar ville jag bara sätta allt på replay och se om det.
 
Det bäst var nog en scen som stod på den stora scenen och den lyfte de upp med vajrar efter ett tag. På den där lilla scenen satt orkestern och tre skådepselare vilket var otroligt läskigt!
Något jag också älskade var faktumet att Peter Jöback springer fortare än mig och i högre klackskor.
5/5